Stadsbyggnadsnämnden i Täby kommun beslutade den 22 oktober 2013 att bevilja bygglov för uppförande av enbostadhus i Gribbylund. Bostadshuset var ett allt annat än ett vanligt kataloghus. Bygglovet uppskattades inte av grannarna varför de överklagade lovet till länsstyrelsen som däremot höll med kommunen.
Grannarna ansåg att det mesta var fel med lovet: ”Byggnationen uppfyller inte de krav som följer av 2 kap 6 § plan- och bygglagen. Nämnden och länsstyrelsen har inte genom sina beslut skyddat bebyggelseområdets särskilda historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden. Tillägget i bebyggelsen har inte gjorts varsamt, så att befintliga karaktärsdrag respekteras och tillvaratas. Det beviljade bygglovet strider mot detaljplanen såvitt avser byggnadsarea. Beviljat bygglov och placeringen av byggnaden medför betydande olägenheter för omgivningen. Byggnaden har inte en god form-, färg och materialverkan. Byggnationen innebär en insyns- och skuggproblematik för dem”.
Miljö- och markdomstolen i Nacka gav grannarna rätt i flera avseenden. ”Fastigheten har en areal om 2737 kvadratmeter. För fastigheten gäller en stadsplan fastställd den 2 augusti 1978. Enligt planen får en byggnad uppföras med en våningsyta som motsvarar högst 20 procent av tomtytan och härutöver får biutrymmen inrättas med en våningsyta av högst 50 kvadratmeter.
Begreppet våningsyta motsvarar, såvitt nu är aktuellt, bruttoarean. För aktuell fastighet skulle det innebära att planenlig våningsyta/bruttoarea uppgår till drygt 547 kvadratmeter. Mark- och miljödomstolen gör bedömningen att den enligt ritningarna kallade carporten är av sådan beskaffenhet att den har en mätvärd bruttoarea. Detta eftersom carporten är påbyggd med en hel våning samt ingår som en del av huskroppen och därmed är volymskapande. Enligt vad mark- och miljödomstolen funnit av bygglovshandlingarna uppgår byggnadens mätbara bruttoarea (inklusive den i ritningarna kallade carporten) därför till ca 632 kvadratmeter….. Bygglovet ska redan på denna grund upphävas”.
”Såvitt avser Gribbylund uppges bl.a. nya byggnader ska anpassas till omgivningen, men kan ges ett självständigt uttryck utan att stadsbilden påverkas negativt. Utifrån de ingivna bilderna i målet kan mark- och miljödomstolen konstaterar att utformningen av den aktuella byggnaden väsentlig avviker från utformningen av övrig bebyggelse i området. Mark- och miljödomstolen gör därför bedömningen att byggnaden inte uppfyller anpassningskravet i 2 kap. 6 § plan- och bygglagen Även mot bakgrund härav borde nämnden ha avslagit ansökan om bygglov. Beslutet att bevilja bygglov för uppförande av enbostadshus på aktuell fastighet ska därför upphävas”.
Huset var alltså helt fel enligt domstolen. Nu blev det dags för byggherren och kommunen att överklaga domen till Mark- och miljööverdomstolen. Överdomstolen tog först upp frågan om den inbyggda carporten.
”Enligt Svensk standard utgörs bruttoarea av mätvärda delar av våningsplan, begränsad av omslutande byggnadsdelars utsida eller annan angiven begränsning för mätvärdhet. Så kallad öppenarea ingår inte i bruttoarea. Öppenarea utgörs av helt eller delvis öppna areor inrättade för vistelse eller förvaring i anslutning till byggnaden. Ett delvis öppet garage, t.ex. carport, inräknas enligt standarden i öppenarea och således inte i bruttoarean. ”Av bygglovet framgår att carporten är belägen under en överskjutande del av byggnadens övervåning som utgör carportens tak. Byggnadens ena kortsida, i nedervåningen, utgör en vägg till carporten. I övrigt saknar utrymmet omslutande väggar. Enligt Mark- och miljööverdomstolens bedömning är utrymmet att betrakta som öppenarea, eftersom det inte begränsas av omslutande byggnadsdelar på mer än en sida. Utifrån detta beräkningssätt är byggnaden planenlig vad gäller våningsytan”.
Därefter tog sig överdomstolen sig an anpassningskravet.
”Byggnaden skiljer sig från befintlig bebyggelse även genom sitt annorlunda formspråk i klassicistisk anda, med pelare, kapitäl, gördelgesims och balusterdockor. Fasadkompositionen är konsekvent genomförd och ger byggnaden ett självständigt uttryck. Utifrån bygglovsritningarna bedöms byggnaden i sig uppfylla kraven i 8 kap. 1 § 2 PBL på en god form- färg- och materialverkan. Med hänsyn till att den intilliggande bebyggelsen inte är enhetlig bedömer Mark- och miljööverdomstolen att byggnadens självständiga uttryck inte kan påverka omgivningen negativt. Utöver byggnadens volym och placering uppfyller därmed även byggnadens utformning anpassningskraven i 2 kap. 6 § PBL. Byggnadsnämndens meddelade bygglov ska därför fastställas”.
