Ur Hus & Hälsa-kampanjen
En uppförd byggnad måste förbli torr för att inte mikroorganismer ska få tillfälle att utvecklas eller att kemiska ämnen inte ska emittera för mycket. I detta avsnitt kommer vi bara att behandla två konstruktioner och riskerna med dessa. Naturligtvis finns det risker för uppfuktning även inom andra konstruktioner. För projektören och byggaren gäller det att förstå risken för olika former av uppfuktning. Innan vi närmare behandlar platta på mark och kryprumsgrunder ska vi allmänt titta lite på olika fuktkällor och hur fukt kan transporteras i olika konstruktioner.
Fukt i mark
Markfukt är regn och smältvatten i jorden som sjunker ner till grundvattnet. Markfukt är också vattenånga i jordens porer.
Ovanför grundvattenzonen finns en zon med kapillärt uppsuget vatten. Från den fuktmättade jorden ovanför grundvattnet sker både en kapillär uppsugning och avdunstning. Denna process är mycket långsam jämfört med uppfuktning. Porerna i marken är därför mättade med vattenånga, dvs den relativa fuktigheten är i regel alltid 100% .Grundvattennivån varierar normalt under året, vanligtvis är den högst efter snösmältningen utom i sydligaste Sverige där den är högst under vintern.
De delar av ett hus som har markkontakt kan utsättas för påverkan av sjunkvatten, grundvatten och av den fukt som finns i porerna i jorden. Det är således viktiga förutsättningar att känna till grundvattnets högsta läge, jordarternas genomsläpplighet och kapillär stighöjd för val av grundläggningsmetod och grundläggningsdjup.
Fukt i material
Vatten kan bindas mer eller mindre fast till olika byggnadsmaterial.
Byggtekniskt är det i första hand det vatten som kan förångas som är av intresse.
Det råder alltid en viss balans mellan fukt i material och fukt i omgivningen. Materialet tar upp vatten från omgivningen, uppfuktning, eller avger vatten, uttorkning, eller är i jämvikt med omgivningen. Omgivningen kring ett material har således en avgörande betydelse för hur snabbt och hur mycket vatten som upptas och avges. Materialet kan vara i kontakt med fuktig luft och då är det materialets hygroskopiska egenskaper som är avgörande. Materialet kan vara i kontakt med fritt vatten och då är det den kapillärsugande förmågan som är avgörande. I kontakt med andra material är båda funktionerna avgörande.
Fukttransporter
Fukt kan transporteras på olika sätt i husets olika delar. Vatten i vätskefas kan transporteras via tyngdkraften och kapillärkrafter. Luftfukt transporteras via konvektion och diffusion.
Regn och smältvatten, som läcker in genom tätskikt påverkas av tyngdlagen. Vid blåst underlättas denna transport av tryckskillnader så att vattnet trycks eller sugs in i springor och otätheter. Ventilation kan också bidra till sugkrafter.
Vid kapillär transport är drivkraften vattnets ytspänning och vattenmolekylernas attraktionskraft mot porväggarna. För att transporten skall kunna ske krävs en viss fukthalt i materialet och tillgång på fritt vatten. Ju finare porerna är desto större är den kapillära sugkraften. Vid en viss stighöjd motverkas den kapillära sugkraften av tyngdkraften. Denna stighöjd är ett mått på materialets kapillaritet.
Transport av vatten i ångfas, diffusion, kan ske i de flesta material. Drivkrafterna för ångtransport är skillnader i ånghalt i olika delar av material och konstruktioner.
Genom att ta reda på ånghalten på två eller flera ställen kan man konstatera transportriktningen. Man kan då också bedöma varifrån fukten kommer. Ångtransport sker från högre ånghalt till lägre.
Under de årstider då skadlig kondens riskeras är ånghalten i luften nästan alltid högre inomhus än utomhus. Diffusionens riktning blir därför nästan uteslutande inifrån och ut under höst, vinter och vår.
Vattenånga i luften kan också transporteras med luftrörelser, konvektion, som drivs av skillnader i lufttryck. Strömningsriktningen går från högt till lågt lufttryck. Om konvektionen går från ett varmt utrymme till ett kallt finns risk för kondens eller hög luftfuktighet där den varma luften kyls ner. Detta kan förekomma på vindar dit varm inomhusluft läcker upp genom vindsbjälklaget pga lufttrycksskillnader.
