En fråga som uppstår varje vecka, varje dag, i kommunerna är hur man ska hantera ändringar i ett beslutat bygglov. Inte ens mark- och miljödomstolen eller Länsstyrelsen vet. Åtminstone om man ska tro Mark- och miljööverdomstolen.
Bakgrunden till detta ärende var att Miljö- och Stadsbyggnadsnämnden i Nacka kommun den 3 mars 2014 beviljade bygglov för bl a nybyggnad av ett tvåbostadshus på en fastighet. Lovet innebar en liten avvikelse från planen.
Grannar i området överklagade nämndens beslut till Länsstyrelsen i Stockholms län, som i beslut den 28 mars 2014 avslog överklagandena. Länsstyrelsens beslut överklagades till mark- och miljödomstolen, som i dom den 30 juni 2014 avslog överklagandena. Mark- och miljööverdomstolen vägrade den 22 juli 2014 prövningstillstånd, varvid beslutet vann laga kraft.
Men i ett tidigare skede hade byggherren ändrat sig och skickat en skrivelse till nämnden om att få placera huset en meter högre upp, än på det beviljade lovet. Nämnden beviljade i beslut den 4 april 2014 bolagets ansökan om ändring av det tidigare beviljade bygglovet. Lovet beviljades således samtidigt som det ursprungliga lovet vandrade i rättsinstanserna.
Grannarna reagerade naturligtvis surt på denna ändring, som innebar ännu mer insyn på deras uteplats än vad det tidigare lovet ledde till. De överklagade därför till Länsstyrelsen som avslog deras överklagande. De överklagade vidare till Mark- och miljödomstolen i Nacka.
Domstolen kom också fram till samma slutsats som Länsstyrelsen. ”Mark- och miljödomstolen delar länsstyrelsens bedömning att den åtgärd som ändringen avser inte strider mot gällande detaljplan, varför domstolen finner att det inte funnits skyldighet för nämnden att bereda berörda sakägare tillfälle att yttra sig (s.k. grannehörande, se 9 kap. 25 § PBL). Domstolen gör vidare bedömningen att det aktuella beslutet tillkommit i laga ordning och att det inte heller i övrigt framkommit skäl att upphäva beslutet med hänvisning till vad klagandena anfört”. Domstolen kommer också efter syn fram till att åtgärden inte kommer att leda till betydande olägenhet.
Det märkliga är att aspekten om grannehörande bara tas upp av byggherren, som anser följande: ”Grannarna har underrättats enligt 9 kap. 25 § PBL vid den tidigare lovprövningen. Nu aktuellt lov bygger på samma förutsättningar som tidigare givet bygglov, med undantag av höjdplaceringen. Höjdplaceringen utgör i sig ingen avvikelse från gällande detaljplan. Därmed har grannarna hörts på korrekt sätt enligt PBL”.
Målet går vidare till Mark- och miljööverdomstolen. Där är nu grannarnas huvudargument att ”den sökta åtgärden utgör ett nytt bygglov för nybyggnad. Åtgärden innebär en avvikelse från gällande detaljplan varför de borde ha underrättats i enlighet med 9 kap. 25 § PBL. Detta har inte skett varför nämndens beslut är formellt felaktigt”.
Nämnden hävdade bl a att: ”Enligt nämndens uppfattning är det ändringens karaktär som avgör om det är ett helt nytt bygglov som ska meddelas eller om det nya bygglovet endast ska omfatta ändringen och på så vis utgöra ett kompletterande bygglov. I nu aktuellt mål är ändringen av sådan liten karaktär att den hanterades genom ett kompletterande bygglov…….. Vidare innebär åtgärden inte en avvikelse från gällande detaljplan och därmed fanns ingen skyldighet att bereda berörda sakägare tillfälle att yttra sig. För det fall Mark- och miljööverdomstolen finner att kommuniceringsplikt förelåg anser nämnden detta krav vara uppfyllt i och med att detta skett i det första ärendet som skedde relativt nära i tiden”.
Mark- och miljödomstolens dom blir: ”Av ansökan om ändring framgår att det aktuella huset placeras en meter högre jämfört med det tidigare beviljade bygglovet. Enligt Mark- och miljööverdomstolen har nämnden haft att pröva skrivelsen som en ny ansökan om bygglov för hela byggnaden med den nya placeringen. Eftersom den åtgärd nämnden har att ta ställning till avviker från detaljplanen borde nämnden ha berett sakägarna tillfälle att yttra sig över de nya förutsättningarna för ansökan. Att justeringen i sig inte utgör en avvikelse saknar därför betydelse. Nämndens underlåtenhet i detta avseende är ett fel av sådan art att ärendet ska återförvisas till nämnden för fortsatt handläggning. Att sakägarna har hörts i det tidigare bygglovsärendet förändrar inte denna bedömning”.
