Ur Bygga-Bo-dialogen
Vattenskador i byggnader kostar över fem miljarder kronor per år. Det är lika mycket som kostnaderna för brand- och inbrottsskador tillsammans. Cirka 40% av dessa kostnader betalas ut via försäkringsbolagen. Resten, tre miljarder kronor per år, betalar de försäkrade i form av självrisker och avskrivningar.
Av de inrapporterade skadorna svarar ledningssystemen för 60%. Det är till största delen läckage i system som är 20-30 år gamla. Korrosion och frysning är de vanligaste orsakerna till att ledningssystem går sönder. Vid frysskador strömmar oftast stora mängder vatten ut och resulterar i omfattande skador och kostsamma reparationer. De detaljer som är känsligast är rör, kopplingar och fogar.
Vattenskador kan orsaka synliga fuktfläckar på väggar, golv och tak, men fukten kan även starta kemiska reaktioner så att det börjar lukta från blöta och sura material. Golvmattelim som bryts ner luktar t ex illa. Fukten kan göra att bakterier växer till, t ex i smutsiga mattor och i stillastående vatten. Det luktar ruttet. Mögel börjar växa och det kan leda till att rötsvamp etableras. Mögel kan alstra lukt, sporer och ibland även giftiga gaser till inneluften. Lukterna beskrivs som källar-, svamp-, mögel-, jäst-, potatiskällare- eller sommarstugelukt.
Alla dessa ämnen, lukter och gaser kan vara obehagliga och ibland även ge hälsoproblem. Om man exponeras för låga doser av mikrobiologiska ämnen i fuktskadade eller fuktiga byggnader ökar risken att få besvär. Den som utför saneringsarbetet vid vattenskador löper risk att utsättas för mycket höga halter av partiklar av organiskt och oorganiskt damm. Skyddskläder och friskluftsmask bör därför användas. Exponeringar för höga doser av toxiskt organiskt damm kan leda till akuta och kroniska lung- och luftvägsbesvär.
Fogar och kopplingar står för 75 procent av skadorna i rör. De flesta tappvatteninstallationer i Sverige är utförda med kopparrör. Huvuddelen av fogarna på dessa rör är utförda som lödfogar. Högst 5 till 10 procent av alla fogar i dessa installationer är gjorda med lödfria kopplingar – men de är i särklass vanligast av de fogar som läcker. Lödfog har minskat i omfattning sedan i slutet av 1990-talet, bland annat beroende på strängare krav på brandskydd för så kallade heta arbeten.
Huvuddelen av fogarna är numera mekaniska kopplingar och en stor andel är presskopplingar. De senare har visat sig orsaka många dyra vattenskador, ofta redan under entreprenadtiden.
Vanliga skadeorsaker är att man glömt pressa kopplingen eller att röret inte är inskjutet tillräckligt långt i kopplingen när pressningen görs.
Frysskador i ledningssystem förekommer både i gamla och nya installationer. Vattenledningar i (eller utanför) vägg- eller bjälklagsisolering kan vid kall väderlek riskera att frysa sönder. Andra kritiska punkter är vattenservicens genomföring i husets bottenplatta, eller rör förlagda nära köldbryggor i väggar eller andra kalla ytor. Väggvattenutkastare kan frysa sönder i väggen om vattenslangen lämnas kvar.
Kolfilm är en restprodukt från tillverkning av kopparrör som kan orsaka korrosionsskador. På typgodkända kopparrör är kolfilmen borttagen och utgör inget problem.
WC-ledningar är speciellt utsatta eftersom vattenflödet pågår dygnet runt. Mässing är en legering av koppar och zink. Zinken kan med tiden lösas ut vilket gör att mässingen blir spröd. I tappvattensystem bör man alltid använda armaturer och kopplingar av särskild avzinkningshärdig mässing. Kan t ex visa sig som en spricka genom en mässingsmutter. Kan förekomma på kopplingar där muttrarna dragits åt för hårt eller där materialet blivit utsatt för olämpliga kemikalier.
Vattentäta golv under diskbänk och vitvaror med uppvik på väggen rekommenderas. Ibland kan vattentäta skåpsinklädnader eller underlägg vara ett alternativ. Rörgenomföringar i kök bör undvikas men om det inte är möjligt bör man installera rör i rör och täta genomföringarna noga med stosar. Genom att ha lösa socklar och skåpbottnar underlättas inspektion. Se också till att det finns gott utrymme under och invid diskbänken för att underlätta inspektion.
Ett badrum i en orörlig betongstomme har goda förutsättningar att bli fuktsäkert. Men i badrum finns alltid risken att ytskikten inte är täta nog. Rollade tätskikt bakom kakel vid duschplatsen måste ha god täthet (högt z-värde). Otätheter vid infästningar och golvbrunnar, skarvsläpp och otäta genomföringar i golv är ofta orsak till skador. Särskilt viktigt är att se till att membrantätningarna runt golvbrunnar blir korrekt utförda. Dolda rör är besvärligt då man ska spåra läckage. Om dolda rör läggs i skyddsrör kan ett läckage snabbt upptäckas. Om tvättmaskinens avloppsslang inte är korrekt ansluten eller om underlaget inte är vattentätt, uppstår ytterligare risker. Likaså kan en dåligt monterad toalettstol orsaka läckage och ständiga problem med kondens på stolen kan skada närliggande material.
Läckande radiatorventiler kan lätt leda till synliga skador och även ge skador ner i bjälklag om läckaget får hålla på under en längre tid. Öppna expansionskärl kan utgöra en risk till exempel där det finns felaktiga inkopplingar, om kärlet är placerat så att det finns risk för frysning eller om det blivit korrosion. Dolda rör och otäta rörgenomföringar innebär alltid en risk för skador på grund av läckage. Kondens på värmepumpsledningar eller på kylledningar innebär också en skaderisk. Långa köldperioder och låg temperatur kan leda till att ledningssystem fryser sönder. Det finns en frysrisk om vattenslangar på utsides vattenutkastare är inkopplade även på vintern. När det blir riktigt sträng kyla måste man se till att vanligtvis kalla utrymmen med installationer inte blir så kalla att de fryser. Stående kondensvatten i fläktrum kan läcka ned i byggnaden.
