Återigen har Boverkets allmänna råd fällt avgörandet i Mark- och miljööverdomstolens definition av byggnadshöjd, trots oenighet i underliggande instans. Återigen måste man konstatera att dessa råd speglar verkligheten dåligt, vilket även Boverket tidigare konstaterat.
Målet rörde byggnaden på bilden. Enligt en detaljplan som enbart omfattade fastigheten angavs att byggnadshöjden max fick vara 4,5 m. Enligt grannarna hade kommunen missat att ange maximal byggnadsarea i planen för fastigheten, vilket enligt grannarna var bekräftat av kommunen. Resultatet blev att i ett traditionellt villaområde med maximalt 180 kvm stora villor, sökte en byggherre bygglov för en byggnad på 470 kvm och för 6 lägenheter. Grannarna ansåg naturligtvis att detta blev ett stort schabrak som inte passade in i deras villamiljö.
Byggnadsnämnden i Mölndals kommun vägrade bygglov på grund av att byggnaden var planstridig genom att den var för hög och att den inte var anpassad till övrig bebyggelse.
Länsstyrelsen kom fram till att den var planenlig och ärendet återförvisades till byggnadsnämnden.
Mark- och miljödomstolen ansåg att en del av byggnaden var för hög eftersom de delade upp huskroppen i flera delar, och därmed planstridig.
Mark- och miljööverdomstolen fick återigen frågan om byggnadshöjd på sitt bord. De konstaterade att bygglovet skulle bedömas efter nya PBL men beräkningen av byggnadshöjden skulle göras utifrån den äldre PBF på grund av att detaljplanen var antagen före nya PBL. Vi citerar här hela överdomstolens resonemang.
”Byggnadshöjden får vara maximalt 4,5 meter över markens medelnivå. Några särskilda skäl att frångå denna huvudregel föreligger inte. Enligt huvudregeln ska byggnadshöjd beräknas utifrån den samlade byggnadskroppen. I vissa fall, t.ex. om byggnaden är mycket lång eller byggd i en vinkel, kan det vara nödvändigt att betrakta byggnaden som sammansatt av flera delar och göra en bedömning av byggnadshöjd för varje del för sig (se Boverkets allmänna råd Boken om lov, tillsyn och kontroll, bilaga 3 (1995:3 ändrad 2004:2). Mark- och miljööverdomstolen finner i denna del utifrån samma grunder som bedömningen av om byggnaden är friliggande att det saknas skäl att dela upp byggnaden och betrakta varje byggnadsdel för sig (jfr Mark- och miljööverdomstolens dom den 16 juni 2014 i mål nr P 6673-13 – MÖD 2014:43). Byggnadshöjden ska således beräknas
utifrån den samlade byggnadskroppen.
För att beräkna en markmedelnivå ska först en horisontell basnivå (skärningspunkten mellan fasad och en tangerande 45 graders linje) läggas. Den beräknade fasadarean för samtliga fasader delas sedan med byggnadens omkrets. Den siffra som då tas fram ska relateras till den valda basnivån varvid man får fram markmedelnivån. Av 9 § tredje stycket ÄPBF följer att byggnadshöjden ska räknas från markmedelnivån till skärningen mellan fasadplanet och ett plan som med 45 graders lutning inåt byggnaden berör byggnadens tak. Denna beräkning ska göras på den fasad som är beräkningsgrundande. Om den angivna basnivån läggs i skärningen mellan det beräkningsgrundande fasadplanet och ett plan som med 45 graders lutning inåt byggnaden berör byggnadens tak beaktas principen om den beräkningsgrundande fasaden vid beräkning av byggnadshöjden. Därmed blir byggnadshöjden kvoten mellan den beräknade fasadarean och omkretsen.
För att bestämma byggnadshöjden behöver domstolen således ta ställning till vilken fasad som ska anses vara beräkningsgrundande. Med hänsyn till att byggnadens långsida vetter mot allmän plats (Heleneviksbacken) bedömer Mark- och miljööverdomstolen att byggnadens nordvästra sida är beräkningsgrundande. Med tillämpning av ovan angivna beräkningssätt, med beaktande av den beräkningsgrundande fasaden, hamnar basnivån på sätt som framgår av bilderna nedan.
Byggnadshöjden kan sedan beräknas till avståndet mellan den valda basnivån och den tidigare uträknade markmedelnivån. I detta fall blir den sammanlagda arean för alla fasader mellan basnivån och markmedelnivån knappt 450 m2. Eftersom byggnadens omkrets är 99 meter blir kvoten mellan dessa tal, d.v.s. byggnadshöjden (450/99) ca 4,5 meter. Den enligt planen tillåtna byggnadshöjden på 4,5 meter innehålls därför. Byggnaden strider således inte i denna punkt mot detaljplanen”.
Men byggnadsnämndens vägrade lov ligger ändå fast eftersom Mark- och miljödomstolen även kommer fram till följande: ”Av handlingarna i målet framgår att byggnaden placeras längst ut vid en gatas vändplan. Byggnaden har en byggnadsarea på 470 m2 och skiljer sig genom sin storlek markant från omgivande bebyggelse som i huvudsak följer byggrätten i gällande plan där tillåten byggnadsarea är begränsad till 180 m2. Mer än 30 procent av fastigheten kommer att bebyggas. Härtill kommer ytor för parkeringsplatser och tillfartsväg med slänter som blir relativt omfattande på grund av topografin. Med hänsyn till områdets enhetliga utformning i övrigt som villabebyggelse bedömer Mark- och miljööverdomstolen att byggnadens placering och volym påverkar omgivningen på sådant sätt att den strider mot anpassningskraven i 2 kap. 6 § PBL. (Jfr Mark- och miljööverdomstolens domar den 23 maj 2013 i mål nr P 9167-12, den 6 maj 2015 i mål nr P 9601-14 och den 18 juni 2015 i mål nr P 10636-14.) Det sagda innebär att nämnden har haft fog för att avslå ansökan om bygglov. Överklagandet ska därför avslås”.
