Byggnadsnämnden i Borlänge kommun beslutade den 21 augusti 2017 att bevilja bygglov för nybyggnad av fritidshus med fyra lägenheter. Beslutet överklagades av fyra grannar till Länsstyrelsen i Dalarnas län som avslog överklagandet. Målet ingår i en serie domar där Mark- och miljööverdomstolen tagit ställning till om flerbostadshus kan vara friliggande hus enligt planbestämmelser.
Mark- och miljödomstolen i Nacka
I domstolen hävdade grannarna att: ”Enligt detaljplanen är det endast tillåtet att uppföra ett hus, för användning som huvudbyggnad och de anser inte att fyra sammanbyggda fritidshus är att bedöma som ett hus (…)”.
IGMA Romme AB, bolaget som fått bygglov, anförde bland annat att: ”Det beviljade bygglovet avviker inte från detaljplanens användningsbestämmelse. Lägenheterna kommer att användas för eget fritidsboende samt hyras och lånas ut (…)”.
Domstolen konstaterade att: ”För fastigheten gäller detaljplan (byggnadsplan) från år 1972. I planen föreskrivs för fastigheten bland annat att markanvändningen ska vara för bostäder (B) och att bebyggelsen ska uppföras fristående och att endast en huvudbyggnad jämte erforderlig gårdsbyggnad får uppföras (F) (…).
Vad som avses med begreppet fristående hus har inte definierats vare sig i den nuvarande plan- och bygglagen (2010:900) eller i tidigare gällande lagstiftning. Mark- och miljööverdomstolen har tagit ställning till vad begreppet innebär och därvid utgått från Kungliga Byggnadsstyrelsens skrift Anvisningar angående beteckningar på plankartor med mera samt bestämmelser till detaljplaneförslag (publikation 1950:2). Domstolen konstaterade därvid att begreppet fristående hus har använts för att beteckna områden med egnahems- och villabebyggelse i ett öppet byggnadssätt. Domstolen anförde vidare att begreppet egnahems- och villabebyggelse i normalfallet får anses avse en- till tvåbostadshus, även om ett bostadshus kan inrymma flera lägenheter och ändå visuellt uppfattas som egnahems- eller villabebyggelse (MÖD:s dom den 7 maj 2018 i mål nr P 6512-17).
Mot denna bakgrund anser mark- och miljödomstolen att begreppet fristående hus även i förevarande fall får uppfattas så att det av avser en- till tvåbostadshus. Att det i planbestämmelsema inte anges något största antal lägenheter som får inredas i en byggnad leder inte till någon annan bedömning. Det sagda innebär att det aktuella huset, vilket ska inrymma fyra lägenheter, som utgångspunkt inte kan tillåtas (…)”.
Domen innebar att överklagandena bifölls, länsstyrelsens beslut undanröjdes och det beviljade bygglovet upphävdes.
Mark- och miljööverdomstolen
Det som blev överdomstolens knäckfråga var om byggnaden kunde anses vara fristående i planens mening?
Till att börja med konstaterade överdomstolen att miljödomstolen uppfattat överdomstolens tidigare tolkning av begreppet rätt: ” Vad som avses med fristående hus har inte definierats vare sig i den nuvarande plan- och bygglagen (2010:900), PBL, eller den äldre plan- och bygglagen (1987:10), ÄPBL. Termen fristående hus förekommer i Kungliga Byggnadsstyrelsens, KBS, skrift Anvisningar angående beteckningar på plankartor med mera samt bestämmelser till detaljplaneförslag (publikation 1950:2) samt senare revideringar av denna skrift såsom Statens planverks publikation nr 37, Beteckningar – Bestämmelser, 1970. I praxis har dessa anvisningar tillmätts betydelse vid tolkningen av planbestämmelser om bland annat fristående hus. Det har då framhållits att termen, enligt anvisningarna, har använts för att beteckna områden med egnahems- och villabebyggelse i ett öppet byggnadssätt”.
Men, konstaterar överdomstolen, att: ”I samtliga fall där Mark- och miljööverdomstolen har tillmätt sådana myndighetsanvisningar betydelse för slutsatsen att planbestämmelserna Ö (öppet byggnadssätt) eller F (fristående hus) uteslutit flerfamiljshus har det även funnits konkret stöd i planhandlingarna för att avsikten varit att endast en- eller tvåbostadshus skulle få uppföras. (Se till exempel rättsfallet MÖD 2016:18 samt Mark- och miljööverdomstolens domar den 7 maj 2018 i mål nr P 6512-17 och den 15 maj 2019 i mål nr P 3431-18).
I detta fall avser planen ett ”fritidsområde”. Det finns inget i plan eller planbeskrivning om planens syfte eller andra upplysningar om befintlig bebyggelse eller avsedd utformning av bostadshusen som tyder på att planbestämmelsen F varit avsedd att begränsa antalet bostäder i varje enskild byggnad. Det förhållandet att den nu aktuella byggnaden kommer innehålla fyra mindre bostäder för fritidsbruk kan därmed inte anses vara planstridigt.
Nästa fråga är om den lovsökta byggnationen består av en byggnad eller flera sammankopplade byggnader. Av bygglovsritningarna framgår att byggnaden avses uppföras under ett tak och även i övrigt kommer att upplevas som en byggnad. Fastän byggnaden kommer inredas med fyra separata bostadslägenheter anser Mark- och miljööverdomstolen att det inte rör sig om flera sammankopplade byggnadskroppar utan att byggnadens utformning är förenlig med planbestämmelsen om fristående hus. Den aktuella åtgärden kan således inte heller i detta avseende anses strida mot detaljplanen (…)”.
Mark- och miljödomstolens dom upphävdes därmed och nämndens beslut fastställdes.
Mål nr P 445-19 – MÖD 2020:43
Andra mål som avgjordes samma dag, 2020-01-16, och som också behandlade begreppet fristående:
Mål nr P 1077-19 – MÖD 2020:44
Mål nr P 10537-18 – MÖD 2020:41
Mål nr P 11963-18 – MÖD 2020:42
Mål nr P 12397-18
