Fyra byggbodar som ställdes upp vid ett skolprojekt utan bygglov och startbesked ledde till en rättslig prövning om var gränsen går för tillfälliga byggetableringar. Frågan blev om bodarna varit tillräckligt varaktigt placerade för att omfattas av bygglovsplikt enligt plan- och bygglagen. Mark- och miljödomstolen ansåg först att uppställningen varit för kortvarig för att kräva bygglov. Mark- och miljööverdomstolen gjorde däremot motsatt bedömning och fastställde en byggsanktionsavgift på drygt 38 000 kronor.
Byggbodar sattes upp innan bygglov var klart
Målet rörde fyra byggbodar som placerats på en fastighet i Stockholm i samband med ett större projekt där en byggnad skulle byggas om till skola.
Bolaget bakom projektet hade ansökt om tidsbegränsat bygglov för bodarna under perioden 15 mars till 30 september 2024. Innan något bygglov eller startbesked hade meddelats upptäckte stadsbyggnadskontoret vid ett platsbesök den 2 april 2024 att byggbodarna redan stod på plats. Stadsbyggnadsnämnden beslutade därför att ta ut en byggsanktionsavgift på 38 276 kronor för olovlig byggetablering.
Bolaget överklagade beslutet och menade att överträdelsen varit mindre allvarlig eftersom ansökan om tidsbegränsat bygglov redan hade lämnats in.
Bolaget hänvisade till tidspress och oklar praxis
Bolaget uppgav att projektet varit pressat av tidsramar kopplade till skolans verksamhet. För att lokalerna skulle kunna tas i bruk inför terminsstarten behövde byggarbetena börja enligt plan. Enligt bolaget hade etableringen av byggbodarna skjutits upp så långt som möjligt, men det hade inte gått att vänta längre med hänsyn till beställningar, leveranser och färdigställande av projektet.
Bolaget framhöll också att det länge funnits oklarheter kring om byggbodar i samband med byggprojekt kräver separata bygglov. Tidigare hade byggetableringar enligt bolaget ofta ansetts omfattas av bygglovet för huvudprojektet.
Dessutom ansåg bolaget att kommunen haft gott om tid att handlägga den ansökta bygglovsprövningen och att avgiften därför borde sättas ned eller helt tas bort.
Mark- och miljödomstolen upphävde avgiften
Mark- och miljödomstolen i Nacka konstaterade att byggsanktionsavgifter har straffrättslig karaktär och att det därför ställs höga krav på att kommunen visar att en överträdelse verkligen omfattas av bygglovsplikt.
Domstolen pekade på att bygglov krävs för nybyggnad enligt plan- och bygglagen, PBL 9:2, och att en byggnad enligt PBL 1:4 måste vara varaktigt placerad för att omfattas av bygglovsplikt.
Vid bedömningen tittade domstolen särskilt på hur länge byggbodarna skulle stå uppställda. Den relevanta tidsperioden ansågs vara från kommunens platsbesök den 2 april 2024 fram till den planerade avvecklingen den 30 september samma år, alltså omkring sex månader.
Mark- och miljödomstolen ansåg att sex månader inte var tillräckligt lång tid för att byggbodarna skulle betraktas som varaktigt placerade. Domstolen pekade också på att det rådde osäkerhet kring rättsläget för tillfälliga byggbodar och drog slutsatsen att det därför saknades förutsättningar att ta ut byggsanktionsavgift.
Nämndens beslut upphävdes därför.
Mark- och miljööverdomstolen gjorde motsatt bedömning
Stadsbyggnadsnämnden överklagade domen till Mark- och miljööverdomstolen, som tog in ett yttrande från Boverket för att få vägledning i frågan om när byggbodar ska anses vara så varaktigt placerade att de kräver bygglov enligt PBL 9:2.
Boverket hänvisade till ett särskilt undantag i PBL 9:3 a som gör det möjligt att under högst tre månader ställa upp mindre byggnader på kommunal allmän plats utan bygglov. Enligt Boverket visar den bestämmelsen att lagstiftaren utgått från att även tillfälligt uppställda byggnader normalt är bygglovspliktiga, eftersom något undantag annars inte hade behövts.
Boverket framhöll också att undantaget bara gäller under begränsad tid och under särskilda förutsättningar, bland annat att byggnaden står på kommunal mark, följer detaljplanen och har begränsad storlek.
När byggnader i stället placeras på kvartersmark med privat markägande kan påverkan på omgivningen bli större, exempelvis genom risker för trafiksäkerhet, brandspridning och försämrad framkomlighet för räddningstjänsten.
Boverket ansåg därför att byggbodar kan betraktas som varaktigt placerade redan efter en betydligt kortare tid än tre månader och att en uppställning under cirka sex månader tydligt uppfyller kravet på varaktighet och därmed kräver bygglov.
Mark- och miljööverdomstolen konstaterade att frågan om bygglovsplikt måste bedömas från fall till fall och att det inte finns någon exakt tidsgräns för när en placering ska anses varaktig. Domstolen ansåg dock att flera omständigheter talade för bygglovsplikt i det aktuella fallet.
Placeringen och tiden vägde tungt
Mark- och miljööverdomstolen pekade särskilt på att byggbodarna skulle stå uppställda under cirka sex månader och att de placerats på mark där detaljplanen inte tillät byggnader.
Domstolen lyfte också fram att bodarna stod nära både en befintlig byggnad och en väg, vilket innebar att frågor om trafiksäkerhet, brandspridning, räddningstjänstens framkomlighet och påverkan på omgivningen behövde kunna prövas genom bygglov. Domstolen slog därför fast att byggbodarna varit varaktigt placerade enligt definitionen i PBL 1:4 och därmed varit bygglovspliktiga.
Eftersom byggbodarna hade ställts upp innan bygglov och startbesked meddelats ansåg Mark- och miljööverdomstolen att kommunen haft rätt att ta ut byggsanktionsavgiften.
Tidsnöd befriade inte från ansvar
Mark- och miljööverdomstolen avfärdade bolagets argument om tidsnöd och oklarheter kring praxis om byggbodar är bygglovspliktigt eller inte.
Mark- och miljööverdomstolen konstaterade att frågan om bygglovsplikt måste bedömas från fall till fall och att det inte finns någon exakt tidsgräns för huvudprojektet och att det inte finns något hinder mot att söka tidsbegränsat bygglov för byggbodar samtidigt som ansökan för huvudåtgärden lämnas in.
Att projektet haft pressade tidsramar gav därför inte bolaget rätt att frångå reglerna om bygglov och startbesked.
Byggsanktionsavgiften på 38 276 kronor fastställdes därmed.
Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.
Mark- och miljööverdomstolen, mål P 7345-25 – MÖD 2026:5
Läs även:
