Återigen dyker ett rättsfall upp där oenigheten mellan rättsinstanserna var stor när det gällde hur hög byggnaden var. Efter att parterna argumenterat hit och dit om huruvida byggnadshöjden var planenlig eller inte avgjorde Mark- och miljööverdomstolen frågan genom att påpeka ett annat missförhållande. Det hela utspelade sig i Kråkberg i Mora kommun där Byggnadsnämnden, den 22 mars 2018 beslutade att bevilja två personer bygglov för nybyggnad av enbostadshus och komplementbyggnad med garage, förråd och carport på två av parets fastigheter i Mora kommun.
Nämndens beslut överklagades till Länsstyrelsen i Dalarnas län av Kråkbergs bystugeförening, Kråkbergs Båtklubb, Kråkbergs Bys samfällighetsförening och en granne. Länsstyrelsen beslutade den 21 maj 2018 att avvisa Kråkbergs Bystugeförenings och Kråkbergs Båtklubbs överklaganden samtidigt som man upphävde nämndens beslut och avslog ansökan om bygglov. Som skäl för länsstyrelsens beslut angavs att byggnadshöjden överskred den i detaljplanen angivna högsta byggnadshöjden och avvikelsen kunde inte anses utgöra en liten avvikelse. Paret överklagade länsstyrelsens beslut till mark- och miljödomstolen i Nacka.
Mark- och miljödomstolen
Byggnadsnämnden hade i sitt beslut konstaterat att byggnadshöjden inte stred mot detaljplanen och ansåg att det fanns skäl att dela upp huvudbyggnaden i flera byggnadskroppar vid beräkningen av byggnadshöjden.
Länsstyrelsen baserade sitt resonemang om byggnadshöjd och beräkningsgrundande fasad på Boverkets Allmänna råd 1995:3, liksom alla oeniga rättsinstanser gör. Därvid hade man kommit fram till att huset var alldeles för högt. Paret konstaterade att: ”Om länsstyrelsens sätt att beräkna byggnadshöjden ska vara gällande måste länsstyrelsen i egenskap av tillsynsmyndighet upplysa alla länets kommuner om detta, annars finns det många byggnader som strider mot gällande detaljplaner på dessa grunder.”
Domstolen bemötte parets yrkande på bland annat följande sätt: ”Paret (och byggnadsnämnden) har gjort gällande att huvudbyggnaden vid beräkning av byggnadshöjden ska delas upp i flera byggnadsdelar och att byggnadshöjden ska beräknas för varje byggnadsdel för sig. Mark- och miljödomstolen delar inte den uppfattningen och anser inte att det utifrån huvudbyggnadens utformning och placering på marken finns skäl att dela upp den i olika byggnadskroppar. Huvudbyggnaden utgörs förvisso rent faktiskt av tre byggnader som är sammanfogade till en, vilket i någon mån skulle kunna tala för att en uppdelning bör ske. Enligt mark- och miljödomstolens mening är dock karaktären på huvudbyggnaden sådan att de två utskjutande delarna vid sidan om entrén uppfattas som en del av långsidans fasad. Vidare anser mark- och miljödomstolen inte att mätresultatet utan uppdelning i flera byggnadsdelar avviker från den upplevda byggnadshöjden.”
Domstolen instämde vidare i Länsstyrelsen bedömning av vilken fasad som skulle vara beräkningsgrundande för byggnadshöjden: ”Mark- och miljödomstolen instämmer i länsstyrelsens bedömning att den sydvästra fasaden, som är den fasad som får anses ha störst allmän påverkan, ska vara beräkningsgrundande. Härvid har mark- och miljödomstolen lagt vikt vid att fasaden utgör en av huvudbyggnadens långsidor, att den löper parallellt med Skålanvägen som utgör allmän plats och att den är den fasad där huvudbyggnadens entré är placerad.”
Slutsatsen blev att: ”Av detaljplanen framgår bland annat att den högsta tillåtna byggnadshöjden för huvudbyggnad är 4,2 meter”. Domstolens beräkning av byggnadshöjden utifrån bygglovshandlingarna och därmed avgörande slutsats blev att: ”Med utgångspunkt i det valda fasadplanet, markens medelnivå och det plan som med 45 graders lutning inåt byggnaden berör huvudbyggnadens tak får huvudbyggnaden en byggnadshöjd om 7,3 meter. Den i detaljplanen tillåtna byggnadshöjden är 4,2 meter. Den beräknade byggnadshöjden överstiger alltså tillåten höjd med 3,1 meter. Mark- och miljödomstolen delar därmed den bedömning som länsstyrelsen har gjort att huvudbyggnaden inte är detaljplaneenlig beträffande högsta tillåtna byggnadshöjd.”
Denna avvikelse kunde naturligtvis inte anses som liten, varför parets överklagande avslogs.
Mark- och miljööverdomstolen
I överdomstolen anförde paret att: ”Man har inte tagit hänsyn till att fasaden befinner sig 40 meter från den allmänna platsen, att den ena gaveln till stor del täcks av en garagebyggnad placerad mellan fasaden och den allmänna platsen och att den andra gaveln delvis täcks av en takad uteplats. Om man beräknar fasadytan runt hela byggnaden och delar den med fasadlängden så blir byggnadshöjden lägre än i detaljplanen tillåten byggnadshöjd.”
Mark- och miljööverdomstolens tolkning av byggnadshöjden blev i sin helhet följande: ”För att beräkna den aktuella byggnadens höjd måste först fastställas vilken eller vilka av byggnadens fasader som ska vara beräkningsgrundande. Byggnaden är formad som ett H med två dominerade byggnadsdelar av traditionell karaktär som i mitten är sammanbundna med en tvärgående byggnadsdel. De två dominerande byggnadsdelarna är parallella. Med beaktande av byggnadens utformning anser Mark- och miljööverdomstolen att det finns skäl att beräkna höjden av varje byggnadsdel för sig. För respektive byggnadsdel bör en långsida fastslås som beräkningsgrundande fasad och det bör vara de fasader som har störst allmän påverkan.
Byggnadshöjden ska beräknas från markens medelnivå invid byggnaden eller, om byggnaden ligger mindre än 6 meter från allmän plats, från den allmänna platsens medelnivå invid tomten. Höjden räknas till skärningen mellan fasadplanet och ett plan som med 45 graders lutning inåt byggnaden berör byggnadens tak, se 9 § andra och tredje styckena ÄPBF.
Om byggnadshöjden ska beräknas för varje byggnadsdel för sig är utgångspunkten att den eller de delar som ligger närmare allmän plats än 6 meter ska beräknas från medelnivån invid tomten och eventuella övriga delar ska beräknas utifrån markens medelnivå invid byggnaden. Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att byggnadens veranda på den sydöstra delen ligger mindre än 6 meter från allmän plats och att beräkning av byggnadshöjden för denna del ska göras från den allmänna platsens medelnivå invid tomten. För den nordvästra och den mellanliggande byggnadskroppen beräknas höjden utifrån markens medelnivå invid byggnaden.
Med beaktande av den ansökta byggnadens utformning och förhållande till gata anser Mark- och miljööverdomstolen att den beräkningsgrundande fasaden på den nordvästra byggnadsdelen är långsidan mot nordväst. För den sydöstra byggnadsdelen är det långsidan mot sydost. Med utgångspunkt från mätning i bygglovsritningarna och den allmänna platsens medelnivå invid tomten överstiger inte byggnadshöjden för dessa fasader den enligt detaljplanen tillåtna höjden. Beträffande den mellanliggande byggnadskroppen bedömer domstolen att fasaden mot sydväst, med entré mot Skålanvägen, utgör beräkningsgrundande fasad. Även för denna byggnadsdel finner Mark- och miljööverdomstolen att byggnadshöjden är planenlig.
Utifrån byggnadshöjden finns det inga hinder mot att ge bygglov.”
Men överdomstolen tog även upp en aspekt som inte berörts i Mark- och miljödomstolens domskäl, nämligen att: ”Den byggnad för vilken bygglov söks avses emellertid att uppföras över gränsen mellan de två fastigheterna. Av detaljplanen framgår att endast friliggande hus tillåts och att byggnad ska placeras minst 4,5 meter från gräns mot granntomt. Planbestämmelsen kan inte förstås på annat sätt än att byggnaden inte får placeras över fastighetsgräns. Av planbeskrivningen och genomförandebeskrivningen framgår vidare att detaljplanen ska utgöra underlag för fastighetsbildning på så sätt att del av fastigheterna tillsammans ska bilda en ny fastighet. Eftersom någon sådan fastighetsbildning inte har genomförts innebär det att den sökta åtgärden i nuläget strider mot planen. Avvikelsen är vare sig liten eller förenlig med planens syfte. Av detta skäl saknas förutsättningar att ge bygglov. Det innebär att överklagandet ska avslås”.
Mark- och miljööverdomstolen mål nr P 10820-18
